hejsan

Svarta vassa trådar likt rakblad, knyter mig, likt en förbannelse


Vissna gråa blommor påminner mig om livet, flykten där ifrån


Hjärtat, slår rött, svart, förgiftad och dränkt utav kärleken


Skona mig från ditt våld, jag stryps av tusen silkes trådar


Lätta dina band runt min blödande kropp och ge mig luft


Vener som är plågade av ditt svarta gift, fast i vakuum


Prisad i sitt i sitt eget våld genomsyrar du min döda själ


Rädda mig från förbannelsen vassa trådar och skyldighet


Blodet flyter tjockt och rött och lämnar mig nu kall och tom


Stupet, avgrunden som ett får sa

Det va ett får i en bok som sa att avgrunden va ett stup

Hon stod på klipporna och njöt

Jag vet att avgrunden är svart och det är som ett stup

Bara de att man faller för evigt

Att balansera på kanten är stressigt och trotts de tar man

Oundvikligt dumma risker

Där solen lyser blir man bländar och det flyr man från

Jag är van vid det svarta mörkret nu

alla risker räknas mot de man inte tar, jag bryr mig inte

Jag lyssnar på andra sidan svarta murar

Men när man inget ser, är det svårt att förstår sådant

Avgrunden är oundviklig


En dröm

Du, från annat land, ser mig.
Betraktande ögon fyllda av allvar och hopp.
När solen stiger är vi som ett, på vallmo ängen.
När solens sista strålar lyser sitt röda sken över din rygg och jag ser mjuka skuggor dansa över dig.
Dra mig till dig. kyss mig var mig nära
Som tusen vackra fjärliar glöder ditt hår som flyger i vinden, i frihet på vallmo ängen.
En sommar dag.
Jag ska dricka mig berusad på blödande kärlek från dig.
Du ska stryka din hand mot mina läppar och långsamt möta mig med dina.